stockholm

Jag blir konfunderad, full i skratt och förbannad på samma gång. Vi översvämmas just nu livspussel-artiklar, livspussel-coacher, livspussel-böcker, livspussel-filmer. Ser det som en ynklig yttring av välfärdsproblematik. Navelskåderi. Vojne vojne...om jag känner efter alldeles väldig så har jag det nog lite jobbigt. Barn, jobb, man, kropp. Huuu....så hemskt. Fundera på hur större delen av svenska folket hade det för 100 år sedan. Svalt ihjäl, dog av en förkylning, tvättade för hand i iskallt vatten osv. Skärpning!! Är vi inte lite väl mesiga i detta land? Det enda i världen där "sjukdomen " utbrändhet existerar. Vi har det FÖR bra. Hur skulle det vara om vi ägnade all den energi vi lägger på att "känna efter" huruvida vi har ett livspussel eller ej, på att hjälpa människor som verkligen har det svårt. Jag är övertygad om att det är den bästa terapin. Göra nytta, få perspektiv och inse hur lyckligt lottad man är. Kom igen kära medmänniskor. Strunta i att lägga pengar på livspussel merchandising; typ böcker och coacher. Skicka pengarna till Rädda Barnen eller Röda Korset. Stick i väg på volontätarbete nästa semester. Jag lovar du kommer att må BRA!!!!